Tänk så fort två år går

Den 4:e januari 2008 föddes en liten Tindra på Näl i Trollhättan.Nu har den lilla Tindra hunnit fylla både 1 och 2 år.Tiden,vart tog den vägen?Och ja jag vet,snart är hon tonåring osv osv.





Den här lugna snälla tysta lilla dockan har blivit en riktig vilde :-) Hon är verkligen som Lotta på Bråkmakargatan.Men hon kan allt vara lugn ibland också och tyst också och snäll är hon allt för det mesta.Nu de senaste månaderna har det blivit riktiga puss och kramkalas.Innan dess så var det nätt och jämt att man fick en kram men nu är hon så mån om att det skall pussas och kramas.

Det blev en liten tårta,eller cupcake rättare sagt,till födelsedagsbarnet.Varken hon eller Eric är över sig förtjusta i tårta eller såna sötsaker över huvud taget.Kakan var både söt och söt,söt till smak och söt till utseendet.En TYPISK amerikansk sak med andra ord.

En av leksakerna var en söt liten vovve som skäller och viftar på svansen osvDen påminner mig om en brun björn som jag hade när jag var liten och som fortfarande hänger med fast dock med ett öga som hänger lite löst.Så förhoppningsvis kan den här hunden få hänga med i många år till vare sig den skäller eller inte.

Så här såg tårtan/kakan ut.Det som var mest spännande var nog de röda prickarna tror jag.

Nu för tiden är det lättare att få Eric med på bild och att få honom att se glad ut är inga problem.

Dagen avslutades med ett lååååångt bad i badkaret bland bubblorna och ett videosamtal på Skype med faster och farbror där hemma.Sen somnade de gott.Ja Tindra och Eric alltså.Fast faster och farbror somnade nog gott de med får vi hoppas för klockan var nästan två när vi sa god natt :-)

Gott Nytt År i ett hav av löv

God Fortsättning från en mycket kylig solskensstat.
Idag öppnade jag och stängde dörren lika snabbt.Än så länge är det ingen sol som visar sig så frågan är om det förblir en kylig dag med blåst som gör det hela tusen gånger värre.
Meterologerna här går ut med diverse konstiga varningar för álla sorters väder och så även då det är kallt.Vi i vårt område,Northern Brevard County,hade i natt en så kallad Wind chill Advisory.Lite längre norrut så var det frost varning.Brrrr.




På nyårsafton var det betydligt behagligare väder och då passade våra troll på att bada i löv och bäddade även sängar av löv.
Per gråter nästan en skvätt när han ser löven singla ner på marken för så fort de gör det så hamnar de i poolen.Nu finns det tur nog inte så mycket löv kvar på trädet närmast poolen och snart är det dags för de nya löven att komma fram.För lika fort som de gamla försvinner så kommer de nya.

Idag blir det till att göra betydligt mer än vi gjorde igår.Gårdagen spenderade vi i solen och gjorde absolut ingenting,vilket var väldigt skönt.
Idag ska vi fixa i trädgården och b la köpa nya grind dörrar för de gamla blåste ner häromdagen.



I

Tur till stranden

I söndags bestämde vi oss för att ta en tur till stranden.Det är ju dock ett helt företag innan man väl är på plats där och det kanske är därför som vi så sällan åker dit.
Tindra var inte svår att få ner i vattnet utan hon badade så gärna och framförallt med pappa.Eric var lite svårare att få ner bland vågorna och till slut var han aningens röd om kinderna pga värmen.Men efter två timmars tjat så vågade han sig ner,dock sittandes på pappas axlar.
Vi hade säkert kunnat stanna där hela natten för han ville inte upp när han väl kommit i.

Tindra och jag roade oss med att leka i sanden.Leka med spade och bilar var inte det roliga utan det var att lägga sanden över benen.Sen var det stört omöjligt att få av sig all sanden och bilen var en enda stor sandhög.

Det var inte så mycket folk där och inte många som badade.Men däremot var det många som surfade.Många som går där för att bara promenera eller plocka snäckor.Hit åker man inte om man åker till stranden för att "visa upp sig".Det här är mer än familjestrand och det är skönt att komma hit.Det är inte gratis och det är en liten bilresa på ca 3o minuter för oss men det är det värt.

Vi har dock Cocoa Beach stranden som bara ligger 6 minuters bilresa från oss och den är rolig att åka till ibland också om man vill titta på folk och se mer liv och rörelse.Men Playa Linda är ändå den bästa.

Fin väg hit ut och unikt i och med att man ser uppskjutningsramparna för rymdskyttlarna,på nära håll.

I och med att stranden ligger där den gör så är den stängd tre dagar innan och tre dagar efter en uppskjutning i och med säkerheten.

Lite blandat

Inläggen duggar verkligen tätt från min sida :-)

Just nu irriterar datorn mig.Jag kan av någon anledning inte vara uppkopplat mot internet om jag inte har strömsladden i.Vad är då vitsen med bärbar dator?!

Jag skulle ju hellre sitta ute och blogga än att vara fast i väggen.

Nå väl.Vad har hänt eller vad har inte hänt sen det sista inlägget i somras.

Vi fick ju visumen,allt gick jätte bra.Ganska bra åtminstone.Det var ganska lång kö när vi kom till ambassaden men underbart väder.Barnen var inte överlyckliga för att stå där och vänta men Tindra blev på bättre humör då det kom andra barn som hon kunde titta på och Eric blev överlycklig då det kom en bil som hade polis eskort (han är överlycklig så fort han ser ett utryckningsfordon).

Sen när det väl var vår tur att gå in till ambassaden så vägrade barnen gå med men det gick bra att jag gick in ensam så det var väl tur det för väl där inne så satt jag väl och väntade i säkert en timme.Alla ni som varit i det lilla rummet vet att det inte är roligt att sitta där och vänta.Trångt är det och någon luft finns det inte heller.

Så mycket jobb och slit för att få de stackars visumen och sen när vi väl fått de så kände jag ingen större glädje.Jo det kändes skönt men jag hade väntat mig att jag skulle jubla mer eller mindre.

Sen efter ytterligare ett par månader så kände jag att nej jag vill verkligen inte åka.Jag varken längtade tillbaks till USA eller ville åka.

Men jag fick ta mitt förnuft till fånga och nu sitter vi här.

Våra planer är att försöka sälja företaget och vi har en som är intresserad av att ev. köpa.

Vi har flyttat från våra gamla lokaler.Det var ett stort steg i och med att företaget har funnits där i 20 år.Men det gick inte att vara kvar där pga hög hyra.

Nu är vi i ett jätte mysigt område som heter Cocoa Village (bilden är därifrån),där finns mycket små butiker ,restauranger,osv.Nu har de t o m gjort så att det går att åka skridskor där.

Jag jobbar dock fortfarande hemifrån och så delar Per och sekreteraren på att vara där på företaget.Förhoppningsvis kan vi få sålt det inom kort.

Det kommer mer

Fy ja jag skäms för att jag inte har skrivit på så länge och för att jag inte svarat på era kommentarer.En del av er som läser/läste bloggen vet ju att jag lever ändå,antingen via Facebook eller också på annat sätt.
Jag skriver mer lite senare.Nu måste jag sätta fart och jobba.

Hej så länge!!

Tankar

Vi tänker mycket,både Per och jag och vi gör det mycket i vanliga fall men nu går nog hjärnan på högvarv.Tankarna går i samma banor och tur är väl det.
Önskar dock att det gick att åka på semester och lämna tankarna hemma så att man slapp tänka.
Nu i första taget så skall vi åka upp för visumet,på tisdag är det dags för besöket.Sen får vi se vad som händer efter det.
Vi längtar väldigt mycket till HEM och till huset men nu känns det som att längtan till USA inte är den samma som den en gång varit.Som turist kommer man ju inte i samma kontakt med amerikanarna som man gör när man jobbar.Det känns lite snopet att det känns som det gör.Nu har vi jobbat HÅRT i snart 1 år med företaget och nu när vi äntligen fått godkänt visum då börjar vi mer eller mindre tappa lusten.
Tankarna pendlar något otroligt faktiskt och jag hänger inte riktigt med mig själv :-)
I samma takt som tankarna pendlar så gör humöret likadant och det är väl inte så konstigt.
Nog om det nu.

Vad har hänt mer sen sist.Jo jag var med om något otäckt ( i mina ögon).
Per släppte av mig efter att vi varit och handlat så att han inte skulle behöva köra hem mig när han skulle vidare.Jag skulle gå i skogen på en stig som vi gått på säkert hundra gånger.
Jag gick där och letade och letade och letade efter den stackars stigen och jag kunde inte hitta den,den var som bortspolad.Högt gräs och buskigt var det.Till slut gav jag upp och på väg mot vägen så stannade jag upp för att kolla mig runt en sista gång och då jag tittade ner på marken så kommer det en huggorm mitt framför fötterna på mig.
Jag trodde hjärtat skulle stanna och jag visste inte om jag skulle stå still eller fortsätta gå.Hade jag inte stannat där jag gjorde så hade jag säkerligen trampat på mig och/eller hade den säkert huggt till.Usch.

Efteråt var jag så skakig så jag visste inte vad jag skulle göra.Det slutade dock med att jag gick på hala klippor och i vatten.Livrädd för att stöta på fler odjur.
När jag väl var hemma så bestämde jag mig för att gå bakvägen för att se var stigen tagit vägen...och visst fanns den där och även grinden.Men jag lär inte gå där igen förrän alla ormar har gått i ide.

Självlysande nappar och Pampers

Mycket bra ide´ det här med självlysande nappar.Jag bara grabbade till mig några nappar på Walmart,kollade bara så att åldern stämde in på Tindra.

När jag väl sen ska gå och lägga mig så ser jag bara hur det lyser i sängen och jag blir nästan full i skratt för det är inte dåligt vad de lyser.Det var ingen tvekan om var hon hade sin mun.

När hon väl sen spottar ut den så är det inga problem att hitta den igen.För hur ofta ligger man inte och letar efter den stackars nappen?!

Hon har haft de napparna länge nu men har de bara på nätterna för jag vill inte gärna att hon skall tappa bort de.De lyser väldigt bra fortfarande men inte lika starkt som till att börja med.

Vi skulle köpt fler innan vi åkte hem men det var så urplockat på nappar så det bidde inga.

Jag har både hört att de finns och att de inte finns här i Sverige.Vet inte vad som stämmer.

Något roligt hände i förra veckan.Det kom ett handskrivet kuvert och i kuvertet låg 500kr i checkar från Pampers.

Jag hade skickat in kortet på Tindra (här ovan) till en tävling om bästa sommarbilden och i förra veckan så var vi en av vinnarna.Det var riktigt roligt.