Show and Tell - Fredagstema

Förra veckan var första gången som jag "skolkade" från Show and Tell,men jag hade absolut ingen aning om vad jag skulle skriva.
Idag är temat; Om jag skulle klä mig i samma Halloween kostym varje dag skulle jag...
Jag antar att jag inte är så jätte rolig när jag skriver.....jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja klä mig i samma Halloween kostym varje dag.Kanske att jag skulle kunna tänka mig att göra det för ett tag men inte för evigt.
Sedan är ju frågan vad för kostym jag skulle ha,vad/vem skulle jag vara.I dagarna skulle jag kunna tänka mig att ha en McCain eller Palin kostym men då skulle jag gärna vilja ha det så att jag kunde "känna" hur de tänker innan valet.....känner de paniken?!
För vad jag har förstått så har Palin kostymer blivit populära här i USA....förstår inte varför.Haha.
Att ha samma kostym varje dag blir väl i längden lika tråkigt som man kan tycka att det är att vara mig ibland då man har en sån dag.
Men kostymen skulle ju självklart vara en så bra kostym att det inte skulle gå att se att det är en kostym och inte skulle någon veta att det är jag som springer runt i den.

Nu önskar jag er alla en trevlig Halloween vare sig ni är utklädda eller inte!

Lyckans Avslöjande

Mitt förra inlägg blev ju lite hemlighetsfullt men jag ville inte skriva för mycket utan att höra mig för om det var okej...men nu vet jag ju att jag får.
Våra kompisar berättade för 2½ år sedan att de skall adoptera och bara det var ju jätte roligt att höra.Då sa vi alla fyra att det blir säkert en jämnårig med Eric.....det var vad vi trodde ja.
Därefter har det varit allt annat än en rolig process för dem.De har väntat och väntat och väntat,hört rykten om att Kina skulle stoppa adoptioner osv.
Nu så har de så äntligen fått veta att de får en liten pojk om ett par månader.Han är jämngammal med Tindra,bara 1 vecka yngre än henne,så därför känns det extra roligt.Ser verkligen fram emot att få träffa lille Max.
Längtar och väntar........

Vilken Lycka!!

Tänk att känna sådan enorm lycka för någon annans skull....Igår vaknade jag och kände mig inte alls på humör för att åka till företaget,det kändes tungt och som väldig måndags ångest.Jag låg vaken en stund innan det var dags att gå upp och rätt som det var såg jag att telefonen lyste upp....ett meddelande.Har inte kommit särskilt roliga sms det senaste utan bara reklam så jag räknade med att det var det som kom igen.Men vad jag misstog mig.Det var ett MMS från våra kompisar hemma i Sverige som kom med oerhört glada besked.
De hade fått DET efterlängtade samtalet på morgonen.Efter det meddelandet så blev genast dagen mycket bättre.
Jag kände/känner sån enorm lycka för de.Kändes dock väldigt tungt att sitta på den här sidan av Atlanten och längtan hem blev jobbig.Vi satt och skrev till varandra och tårarna rann och rann på mig.Tårar av lycka men även för saknaden av att inte kunna vara där ......Hoppas kunna spendera sommaren i Sverige nästa år!!

Längtan efter vad?

Nu känns det som att jobba lite i motvind och det blir inte lättare av att krisen är överallt.För det drabbar ju de som vi har som medlemmar och i sin tur drabbar de oss eftersom de inte betalar sina medlemsavgifter.Fick veta häromdagen att de staterna det varit värst för är Kalifornien och Florida men att de ser en ökning av byggande i Kalifornien nu, så förhoppningsvis kommer de se en ökning här med.
När vi tog över företaget så tyckte förra ägaren att det kanske kan vara smart att inte säga att han inte jobbar där längre...men nu efteråt kan det tyckas att det kanske hade varit bra att tala om att ett ägarbyte gjorts.För tyvärr är det nog så att han har skrämt iväg många medlemmar som har varit kvar sen företagets grundare var där.
Så länge vi inte låter P ,som jobbar för oss, vara där mer än halvtid i veckan så fungerar det och nog sjutton måste det vända.
Men huvudsaken är att räkningar kan betalas och det kan de så käpprätt åt skogen är det inte...även fast jag nog fick det att låta så nu.
Jag har en längtan men vet inte efter vad eller till vad.Kanske är det längtan till någon annan stans.Vi längtar väldigt mycket till Key West och bara få lite semester och komma hemifrån.Sedan finns det en längtan hem också...ibland.Men det är så fel årstid att åka ifrån solen och värmen till regn och rusk.Men längtan finns där...
Sen finns det ju en och annan längtan som går att göra något åt ganska snabbt och det är längtan efter LÖSGODIS......visst finns det här men det är ju absolut inte jämförbart med vad vi är vana vid hemifrån.
Ett bra sätt att få hit det på är via Swedelink. Jag beställde från de i somras,lite godis och en paket välling (för att introducera till Tindra,ja inte godiset alltså).Det gick på ca 1 vecka,hade räknat med mer med tanke på tullgnissel som tyvärr kan bli har vi märkt.
Det var värt varenda liten krona och därför har jag så beställt igen...åtminstone lite grann.Så nu går jag och väntar som ett barn väntar på jultomten.
Vill man inte handla så onyttiga saker så kan man ju alltid inhandla något annat,en bra hederlig svensk film eller en svensk cd skiva...

Rymdprogrammet

Någon sa till oss att det är bra om McCain vinner för då räddas många jobb på NASA....men så är tydligen inte fallet.Ska det inte barka åt helt fel håll så finns det återigen bara en kandidat och det vet vi ju vem det är....det är då inte McCain,den saken är klar.
Känns som att han satte spiken i kistan då han valde SS,annars kanske han fortfarande haft en chans att ta hem det hela den 4 november.

Bröllopsdag

Idag för 5 år sedan,en vacker höstdag,så stod vi i Skälvums kyrka framför prästen.Det tog många år innan vi hamnade där.Vi hade varit ihop i 9 år innan det hände något mer efter förlovningen (som gick fort).
Önskar att jag hade ett foto att visa men de är kvar i Sverige ett par månader till men kommer förhoppningsvis i December.
Ett litet bröllop på 20 personer,men lyckat var det och alla hade trevligt vilket ju är huvudsaken.
Vi brukar inte fira bröllopsdagen något särskilt och jag tror inte att så blir fallet i år heller.
Vi firar alla dagar istället.

Show and Tell - Om jag vore en kändis skulle jag.....

Fredag igen och nytt ämne.Det ör ju fortfarande oktober och det innebär att det är Anna som bestämt den här fredagens tema också.

Jag har faktiskt inte mycket aning vad jag skulle göra om jag vore en kändis.Man kan ju ha blivit känd på så många olika sätt nu för tiden....vare sig man vill eller inte.
Undrar förresten hur många ofrivilliga kändisar det finns i vida världen?!Jag undrar hur jag skulle vara.Jag tror inte att jag skulle ändra mig,men sånt vet man ju aldrig innan.
Om jag skulle bli känd så hoppas jag att jag skulle vara en omtyckt kändis.Jag önskar att jag inte skulle bete mig annorlunda p g a mitt kändisskap.Det finns ju faktiskt sådana människor också som försöker att vara som en "vanlig människa".

Jag tror inte att jag skulle utnyttja mitt kändisskap,jo om det skulle vara för den goda saken skull.Om det t ex skulle handla om insamling till barncancerfonden eller något sådant.Men att stå och gapa i en krogkö att de skall släppa in mig,det skulle jag aldrig göra.

Hrm vad mer skulle jag inte göra eller skulle göra?!Sen är ju frågan om jag skulle ha mer pengar för att jag är känd,det är ju inte säkert.Men om jag nu hade det gott ställt skulle jag se till att mina nära och kära också skulle ha det bra....såklart.
Jag funderar på hur jag skulle bo,men det beror ju också mitt vilken kändistyp man är.Antingen bor man i hus som är övervakat på något sätt,eller också drar man sig undan till dit där folk minst anar det.

Ja det var väl några funderingar på ett ev. kändisskap.

Må så gott denna fredag!!Hoppas att ni får en bra dag.