Så var det dags igen så småningom

När jag kom igång med att blogga igen så tänkte jag att det skulle blivit betydligt mer skrivet än vad det blivit.Men det bidde inte riktigt så nej.

Jag har inte energin på min sida på kvällen efter att barnen somnat för det är någon som stjäl den energin som jag har.Det energiknippet lär,om allt går som det skall,komma ut i slutet av juli/början av augusti :-).Längtar först och främst till att få bekräftat det lilla livet där inne i magen och känna de första rörelserna.
Så när jag har planerat att skriva så har jag oftast istället somnat gott i soffan,innan klockan ens har slagit 21.

Nu känns tillvaron lite bättre.Vi har bokat om våra biljetter och åker hem 1 1/2 månad innan vi skulle åka egentligen och det känns skönt.Vi har hittat en ny sekreterare som verkar vara toppen bra och det känns suveränt.Hon har varit här hemma ett par gånger och jag försöker lära henne det jobbet jag gör.Bla bla bla känns det som ibland när jag pratar och jag är rent förvånad över att hon förstår vad jag säger.Men uppenbarligen är det inte någon konstig svengelska som kommer ur munnen för hon förstår vad jag säger och har lärt sig mycket på bara en vecka eller några dagar rättare sagt.

Nu ser vi fram emot att få komma hem och vad vi ser mest fram emot är besöket vi får på Torsdag :-) då mina föräldrar kommer.
Skall bli så roligt och det ska bli kul att se och höra barnens reaktion när vi är på flygplatsen.Eric kommer säkert att gråta ihjäl sig för att vi inte ska åka flygplan för han vill VERKLIGEN åka.Men förhoppningsvis kan mormor & morfar få honom på andra tankar.

Återgå till det normala

Äntligen börjar temperaturen återgå till det mer normala även om det fortfarande är kyligt på nätterna men så lär det FÖRHOPPNINGSVIS bara vara någon natt till.Per hade fått skrapa rutorna på bilen igen i morses men nu borde det vara slut på det.


Medan resten av familjen springer omkring i kortbyxor så har jag fortfarande långbyxor på mig och även en tjock tröja för jag är riktigt frusen.
Kylan gör sig påmind på fler sätt.Håret är elektriskt och läpparna är torra som fnöske.
De stackars ödlorna i trädgården är verkligen stelfrusna.Per hittade en som låg upp och ner och det räckte nog med att han tittade på den så trillade den på sidan stackarn.
Det känns som en ganska död trädgård för tillfället.Löven som ligger på marken,bara nån enstaka knopp i hibiskus häcken,inga ödlor som springer runt,poolen går inte att använda.Men å andra sidan är det knoppar i åtminstone ett av våra träd så där lär det snart vara mer löv igen.


Något positivt förutom att värmen är på väg är att vi har hittat en ny sekreterare och med henne kan det förhoppningsvi bli BRA.Vi har även en annan fundering men vi får se hur det blir med det.Den funderingen hade nog varit den absolut bästa lösningen för oss.Det lär vi veta inom några dagar förhoppningsvis.
Hur som helst så ska jag börja visa L i morgon vad jag håller på med och se om jag kan lyckas med att inte skrämma bort henne.
Jag vet vad jag tänkte när jag första gången skulle göra det jag gör idag och då trodde jag att jag aldrig skulle klara av det utan allt var en enda röra.
Men det är bara att knipa alla tummar och tår för att det ska gå bra.

Snö i Florida

Jag kollade som hastigast lokala nyheterna förut och där stod det att det var risk för SNÖ på lördag morgon.Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta.Snö i Florida?!
Jo det kan ju hända men de tillfällena duggar då inte tätt.
Det är så kallt här även fast det idag har varit ganska okej på dagen då solen var framme även om det nu inte var några jätte fantastiska höga plusgrader.
Det var väl ungefär som en svensk fin vårdag....kanske.

Husen här är väl inte precis byggda för nån värme,åtminstone inte de äldre husen så som vi bor i.Men vi kör ner våra storm shutters varje kväll för att åtminstone försöka hålla kylan ute.Lite nytta gör det nog allt.
Vår AC ger ju oss värme men nog hade den kunnat vara lite mer effektiv.

Vissa skolor här har svårt att klara av kylan läste jag.Konstigt att de inte byggde så att de skulle kunna klara av det.Det är ju inte som att det aldrig har varit kallt.
Det sägs att Florida har 5 dagar vinter men det stämmer då rakt inte varken den här vintern eller inte förra vintern.

För övrigt i livet så tragglar vi vidare med företaget.Det visar sig att vår bokföring är en enda röra eller hur man nu kan kalla det.Vår sekreterare har gett många av våra medlemmar krediter och därför är det en enda röra med vilka fakturor som är betalda eller ej.

Tänk så fort två år går

Den 4:e januari 2008 föddes en liten Tindra på Näl i Trollhättan.Nu har den lilla Tindra hunnit fylla både 1 och 2 år.Tiden,vart tog den vägen?Och ja jag vet,snart är hon tonåring osv osv.





Den här lugna snälla tysta lilla dockan har blivit en riktig vilde :-) Hon är verkligen som Lotta på Bråkmakargatan.Men hon kan allt vara lugn ibland också och tyst också och snäll är hon allt för det mesta.Nu de senaste månaderna har det blivit riktiga puss och kramkalas.Innan dess så var det nätt och jämt att man fick en kram men nu är hon så mån om att det skall pussas och kramas.

Det blev en liten tårta,eller cupcake rättare sagt,till födelsedagsbarnet.Varken hon eller Eric är över sig förtjusta i tårta eller såna sötsaker över huvud taget.Kakan var både söt och söt,söt till smak och söt till utseendet.En TYPISK amerikansk sak med andra ord.

En av leksakerna var en söt liten vovve som skäller och viftar på svansen osvDen påminner mig om en brun björn som jag hade när jag var liten och som fortfarande hänger med fast dock med ett öga som hänger lite löst.Så förhoppningsvis kan den här hunden få hänga med i många år till vare sig den skäller eller inte.

Så här såg tårtan/kakan ut.Det som var mest spännande var nog de röda prickarna tror jag.

Nu för tiden är det lättare att få Eric med på bild och att få honom att se glad ut är inga problem.

Dagen avslutades med ett lååååångt bad i badkaret bland bubblorna och ett videosamtal på Skype med faster och farbror där hemma.Sen somnade de gott.Ja Tindra och Eric alltså.Fast faster och farbror somnade nog gott de med får vi hoppas för klockan var nästan två när vi sa god natt :-)

Gott Nytt År i ett hav av löv

God Fortsättning från en mycket kylig solskensstat.
Idag öppnade jag och stängde dörren lika snabbt.Än så länge är det ingen sol som visar sig så frågan är om det förblir en kylig dag med blåst som gör det hela tusen gånger värre.
Meterologerna här går ut med diverse konstiga varningar för álla sorters väder och så även då det är kallt.Vi i vårt område,Northern Brevard County,hade i natt en så kallad Wind chill Advisory.Lite längre norrut så var det frost varning.Brrrr.




På nyårsafton var det betydligt behagligare väder och då passade våra troll på att bada i löv och bäddade även sängar av löv.
Per gråter nästan en skvätt när han ser löven singla ner på marken för så fort de gör det så hamnar de i poolen.Nu finns det tur nog inte så mycket löv kvar på trädet närmast poolen och snart är det dags för de nya löven att komma fram.För lika fort som de gamla försvinner så kommer de nya.

Idag blir det till att göra betydligt mer än vi gjorde igår.Gårdagen spenderade vi i solen och gjorde absolut ingenting,vilket var väldigt skönt.
Idag ska vi fixa i trädgården och b la köpa nya grind dörrar för de gamla blåste ner häromdagen.



I

Tur till stranden

I söndags bestämde vi oss för att ta en tur till stranden.Det är ju dock ett helt företag innan man väl är på plats där och det kanske är därför som vi så sällan åker dit.
Tindra var inte svår att få ner i vattnet utan hon badade så gärna och framförallt med pappa.Eric var lite svårare att få ner bland vågorna och till slut var han aningens röd om kinderna pga värmen.Men efter två timmars tjat så vågade han sig ner,dock sittandes på pappas axlar.
Vi hade säkert kunnat stanna där hela natten för han ville inte upp när han väl kommit i.

Tindra och jag roade oss med att leka i sanden.Leka med spade och bilar var inte det roliga utan det var att lägga sanden över benen.Sen var det stört omöjligt att få av sig all sanden och bilen var en enda stor sandhög.

Det var inte så mycket folk där och inte många som badade.Men däremot var det många som surfade.Många som går där för att bara promenera eller plocka snäckor.Hit åker man inte om man åker till stranden för att "visa upp sig".Det här är mer än familjestrand och det är skönt att komma hit.Det är inte gratis och det är en liten bilresa på ca 3o minuter för oss men det är det värt.

Vi har dock Cocoa Beach stranden som bara ligger 6 minuters bilresa från oss och den är rolig att åka till ibland också om man vill titta på folk och se mer liv och rörelse.Men Playa Linda är ändå den bästa.

Fin väg hit ut och unikt i och med att man ser uppskjutningsramparna för rymdskyttlarna,på nära håll.

I och med att stranden ligger där den gör så är den stängd tre dagar innan och tre dagar efter en uppskjutning i och med säkerheten.

Lite blandat

Inläggen duggar verkligen tätt från min sida :-)

Just nu irriterar datorn mig.Jag kan av någon anledning inte vara uppkopplat mot internet om jag inte har strömsladden i.Vad är då vitsen med bärbar dator?!

Jag skulle ju hellre sitta ute och blogga än att vara fast i väggen.

Nå väl.Vad har hänt eller vad har inte hänt sen det sista inlägget i somras.

Vi fick ju visumen,allt gick jätte bra.Ganska bra åtminstone.Det var ganska lång kö när vi kom till ambassaden men underbart väder.Barnen var inte överlyckliga för att stå där och vänta men Tindra blev på bättre humör då det kom andra barn som hon kunde titta på och Eric blev överlycklig då det kom en bil som hade polis eskort (han är överlycklig så fort han ser ett utryckningsfordon).

Sen när det väl var vår tur att gå in till ambassaden så vägrade barnen gå med men det gick bra att jag gick in ensam så det var väl tur det för väl där inne så satt jag väl och väntade i säkert en timme.Alla ni som varit i det lilla rummet vet att det inte är roligt att sitta där och vänta.Trångt är det och någon luft finns det inte heller.

Så mycket jobb och slit för att få de stackars visumen och sen när vi väl fått de så kände jag ingen större glädje.Jo det kändes skönt men jag hade väntat mig att jag skulle jubla mer eller mindre.

Sen efter ytterligare ett par månader så kände jag att nej jag vill verkligen inte åka.Jag varken längtade tillbaks till USA eller ville åka.

Men jag fick ta mitt förnuft till fånga och nu sitter vi här.

Våra planer är att försöka sälja företaget och vi har en som är intresserad av att ev. köpa.

Vi har flyttat från våra gamla lokaler.Det var ett stort steg i och med att företaget har funnits där i 20 år.Men det gick inte att vara kvar där pga hög hyra.

Nu är vi i ett jätte mysigt område som heter Cocoa Village (bilden är därifrån),där finns mycket små butiker ,restauranger,osv.Nu har de t o m gjort så att det går att åka skridskor där.

Jag jobbar dock fortfarande hemifrån och så delar Per och sekreteraren på att vara där på företaget.Förhoppningsvis kan vi få sålt det inom kort.