Tur till stranden

I söndags bestämde vi oss för att ta en tur till stranden.Det är ju dock ett helt företag innan man väl är på plats där och det kanske är därför som vi så sällan åker dit.
Tindra var inte svår att få ner i vattnet utan hon badade så gärna och framförallt med pappa.Eric var lite svårare att få ner bland vågorna och till slut var han aningens röd om kinderna pga värmen.Men efter två timmars tjat så vågade han sig ner,dock sittandes på pappas axlar.
Vi hade säkert kunnat stanna där hela natten för han ville inte upp när han väl kommit i.

Tindra och jag roade oss med att leka i sanden.Leka med spade och bilar var inte det roliga utan det var att lägga sanden över benen.Sen var det stört omöjligt att få av sig all sanden och bilen var en enda stor sandhög.

Det var inte så mycket folk där och inte många som badade.Men däremot var det många som surfade.Många som går där för att bara promenera eller plocka snäckor.Hit åker man inte om man åker till stranden för att "visa upp sig".Det här är mer än familjestrand och det är skönt att komma hit.Det är inte gratis och det är en liten bilresa på ca 3o minuter för oss men det är det värt.

Vi har dock Cocoa Beach stranden som bara ligger 6 minuters bilresa från oss och den är rolig att åka till ibland också om man vill titta på folk och se mer liv och rörelse.Men Playa Linda är ändå den bästa.

Fin väg hit ut och unikt i och med att man ser uppskjutningsramparna för rymdskyttlarna,på nära håll.

I och med att stranden ligger där den gör så är den stängd tre dagar innan och tre dagar efter en uppskjutning i och med säkerheten.

Lite blandat

Inläggen duggar verkligen tätt från min sida :-)

Just nu irriterar datorn mig.Jag kan av någon anledning inte vara uppkopplat mot internet om jag inte har strömsladden i.Vad är då vitsen med bärbar dator?!

Jag skulle ju hellre sitta ute och blogga än att vara fast i väggen.

Nå väl.Vad har hänt eller vad har inte hänt sen det sista inlägget i somras.

Vi fick ju visumen,allt gick jätte bra.Ganska bra åtminstone.Det var ganska lång kö när vi kom till ambassaden men underbart väder.Barnen var inte överlyckliga för att stå där och vänta men Tindra blev på bättre humör då det kom andra barn som hon kunde titta på och Eric blev överlycklig då det kom en bil som hade polis eskort (han är överlycklig så fort han ser ett utryckningsfordon).

Sen när det väl var vår tur att gå in till ambassaden så vägrade barnen gå med men det gick bra att jag gick in ensam så det var väl tur det för väl där inne så satt jag väl och väntade i säkert en timme.Alla ni som varit i det lilla rummet vet att det inte är roligt att sitta där och vänta.Trångt är det och någon luft finns det inte heller.

Så mycket jobb och slit för att få de stackars visumen och sen när vi väl fått de så kände jag ingen större glädje.Jo det kändes skönt men jag hade väntat mig att jag skulle jubla mer eller mindre.

Sen efter ytterligare ett par månader så kände jag att nej jag vill verkligen inte åka.Jag varken längtade tillbaks till USA eller ville åka.

Men jag fick ta mitt förnuft till fånga och nu sitter vi här.

Våra planer är att försöka sälja företaget och vi har en som är intresserad av att ev. köpa.

Vi har flyttat från våra gamla lokaler.Det var ett stort steg i och med att företaget har funnits där i 20 år.Men det gick inte att vara kvar där pga hög hyra.

Nu är vi i ett jätte mysigt område som heter Cocoa Village (bilden är därifrån),där finns mycket små butiker ,restauranger,osv.Nu har de t o m gjort så att det går att åka skridskor där.

Jag jobbar dock fortfarande hemifrån och så delar Per och sekreteraren på att vara där på företaget.Förhoppningsvis kan vi få sålt det inom kort.