Tiden springer iväg ruskigt fort och jag har ingen aning om vad det är för datum ens.Är helt snurrigt dessa dagar och blev inte mindre snurrigt efter att vi bokat tid på ambassaden för visum intervju för mig och barnen.
Usch och fy,jag vill inte dit.Känns som att jag skall dit och bevisa att jag inte är skurk som skall till USA och stanna där olagligt.
Jag är en nervös själ dessa dagar.Var minst lika nervös när vi skulle dit för student visumet men nu i efterhand känns det som att jag kunde egentligen varit lugnare den gången.
Det fanns ett visum som hette V visum och var för sådana som mig och barnen.Men det togs bort för bara några år sedan,mycket dumt gjort...nästan så att jag vill skriva till herr president Bush och fråga vad det skulle vara bra för.
Många familjer blir splittrade p g a det.
Det är SÅÅÅ lätt att vara efterklok och säga att vi skulle ha gift oss innan Per fick sitt green card men men nu blev det inte så.
Jag vet ju att det blir kväll på Onsdag med och då vet vi ju hur det blir.Men fram tills dess vill jag inte vara med.
Tack vare det Anne skrev så fick jag en kick häromdagen.Blev glad över att läsa att de fått ett mycket efterlängtat O-visum.
Men nu känns det bara TUNGT och har svårt att komma på andra tankar.
Blogguppehåll---Mot Los Angeles.
1 day ago