Dags igen

Kände att det är dags att börja skriva igen....särskilt efter den gulliga kommentaren jag fick från Millan :-), den fick fart på mig. Jag har även en och annan tyst läsare har jag förstått som tydligen tyckte att det fick vara slut på att vara tyst nu så det tog jag till mig.... ( Tack Ulrika,om du inte slutat läsa vid det här laget).

Nu är vi hemma igen,eller borta kanske vi ska kalla det.För hemmet har vi ju ändå i Merritt Island och det känns faktiskt som ett hem har vi konstaterat.
Det har hänt en del den senaste månaden. Det gick åt fanders med det "s k lilla visumet" så advokaten satsar nu på det STORA visumet som kräver ett ambassadbesök och nu har vi nog fått iväg de sista pappren som de vill ha.Så återigen är det bara att hoppas på att det går bra och att det kommer positiva besked nästa gång som advokaten hör av sig.
Eller ja,åt fanders gick det ju inte riktigt.Det var bara så att eftersom vi ändå skulle åka hem så tyckte han att då kunde vi lika gärna satsa på det stora sitället för det s k lokala visumet.

Vi har varit hemma i 2 veckor nu och nästan omedelbart efter hemkomsten blev vi sjuka hela familjen och det är egentligen först nu som vi börjat med att kunna ta itu med allt.
Det var inget roligt alls och det var t o m så vi funderade på svininfluensan...hrm.

Vi skulle egentligen hyra ut huset bestämde vi oss för,så vi har lagt nytt golv i både köket och badrummen men vi bestämde oss för att inte hyra ut för vi hann inte fixa i ordning allt.Det blev lite väl stressigt i slutändan.

Flygresan hem gick SUVERÄNT med underbart snälla barn.Eric tyckte det var så roligt att flyga så enda gången han var gnällig var när vi gick och väntade på Keflavik för han vill ju flyga plyplan.Det gick över förväntan hela resan.Men jag skulle inte sätta mig på ett plan i morgon om jag inte behövde,så roligt är det inte.