Vi tänker mycket,både Per och jag och vi gör det mycket i vanliga fall men nu går nog hjärnan på högvarv.Tankarna går i samma banor och tur är väl det.
Önskar dock att det gick att åka på semester och lämna tankarna hemma så att man slapp tänka.
Nu i första taget så skall vi åka upp för visumet,på tisdag är det dags för besöket.Sen får vi se vad som händer efter det.
Vi längtar väldigt mycket till HEM och till huset men nu känns det som att längtan till USA inte är den samma som den en gång varit.Som turist kommer man ju inte i samma kontakt med amerikanarna som man gör när man jobbar.Det känns lite snopet att det känns som det gör.Nu har vi jobbat HÅRT i snart 1 år med företaget och nu när vi äntligen fått godkänt visum då börjar vi mer eller mindre tappa lusten.
Tankarna pendlar något otroligt faktiskt och jag hänger inte riktigt med mig själv :-)
I samma takt som tankarna pendlar så gör humöret likadant och det är väl inte så konstigt.
Nog om det nu.
Vad har hänt mer sen sist.Jo jag var med om något otäckt ( i mina ögon).
Per släppte av mig efter att vi varit och handlat så att han inte skulle behöva köra hem mig när han skulle vidare.Jag skulle gå i skogen på en stig som vi gått på säkert hundra gånger.
Jag gick där och letade och letade och letade efter den stackars stigen och jag kunde inte hitta den,den var som bortspolad.Högt gräs och buskigt var det.Till slut gav jag upp och på väg mot vägen så stannade jag upp för att kolla mig runt en sista gång och då jag tittade ner på marken så kommer det en huggorm mitt framför fötterna på mig.
Jag trodde hjärtat skulle stanna och jag visste inte om jag skulle stå still eller fortsätta gå.Hade jag inte stannat där jag gjorde så hade jag säkerligen trampat på mig och/eller hade den säkert huggt till.Usch.
Efteråt var jag så skakig så jag visste inte vad jag skulle göra.Det slutade dock med att jag gick på hala klippor och i vatten.Livrädd för att stöta på fler odjur.
När jag väl var hemma så bestämde jag mig för att gå bakvägen för att se var stigen tagit vägen...och visst fanns den där och även grinden.Men jag lär inte gå där igen förrän alla ormar har gått i ide.
Blogguppehåll---Mot Los Angeles.
6 days ago
9 comments:
Åh, men som du berättade det blev jag sååå lättad när det bara var en orm! Haha, jag såg hundra fula gubbar framför mig! PUST! SKÖNT att du är helskinnad från både det ena och det andra!
Jag förstår att tankarna snurrar. Nu kan ni vara i Sverige länge i år, och känna hur det känns. Sedan får ni känna hur det känns när ni kommer tillbaka till US och börjar jobba igen. SEN kan ni bestämma er, tror jag. Det man kan lura sig på är väl att det är extra bra hemma i Sverige när man är på besök och ledig, men sedan kommer vardagen även där. Som den gör i US eller vart man nu har flyttat, Egypten till exempel. Så det bästa tror jag är att bara känna nu, och bestämma sedan när ni har känt efter även i US.
LYCKA TILL!
Kramar!
Men fy... vet inte hur jag skulle reagera på en orm ute. Jag är skiträdd för ormar..
Kram
Hej tjejen!
Vi tar det jättelugnt på vår semester och kollar knappt på datorn mer än det jag måste - dvs visst jobbsök. Men din post behöver en kommentar ju! Jag förstår att det känns som det gör just nu! Och det är inte konstigt ur någon synvinkel. När spänningen lättade blev det ett enormt antiklimax helt enkelt. Ni får tillbaka lusten snart ska du se! Och en något mognare kärlek om man kan säga så i det här fallet!
Vi har nu 2 veckor kvar av semestern av dryga 6. Det har varit jättemysigt. Dock trodde jag att det skulle heta "hem till Redmond" mer än vad det blivit, det känns som att jag har två hem. Jag kommer att sakna Sverige mycket! :( Men jag vet också varför, vi är här under sommaren, de enda månaderna jag står ut, jag har helt ledigt och en trevlig reskassa. Och så är det sentimentaliteten, man saknar blodpudding för att det SKA finnas, inte för att man verkligen vill ha det. Och det som ska med är i stort inhandlat, tur att vi hade presenter med hit så väskorna är halvtomma!!
Men bohaget flyttade vi med container, har ni bara tavlor kanske det är overkill, men har ni annat ni verkligen vill ha över så kolla upp det. Viktors jobb skötte allt åt oss, så vi har ingen koll, men det tar cirka 2 månader.
Hoppas att det är bra med dig nu. Annars blir det bra snart ska du se!
Oj, jag förstår att det kan bli lite antiklimax med visumet när ni har gått så länge och kämpat med det, oroat er och hoppats. Hoppas att ni kommer fram till vad ni vill - tillbaka till USA eller stanna i Sverige!
Usch, otäckt med huggorm - jag har (peppar, peppar, ta i trä) aldrig sett en orm i naturen! Skönt att du inte trampade på den! Hur kunde stigen ha försvunnit? Var det pga det höga gräset som du inte hittade den?
Hoppas att ni har en fortsatt trevlig semester och grattis en månad i efterskott på födelsedagen!
Hej alla. Fredagstemat "Show and tell" verkar så spännande. Att kommunicera med kvinnor över hela världen ser jag fram emot.
Jag har kommit med genom Marianne "På nya äventyr" och håller nu på att lägga upp er på min lista.
Min adress är http://minbloggebbas.blogspot.com/
må så gott och väl mött i många diskussioner..../Ebba
Jag blev också lättad över att det "bara" var en orm, men jag förstår att det var läskigt för dig. jag tänkte mer att du liksom hade tappat minnet och helt glömt stigen, eller ngt i dom banorna :-)
Förstår er velan med USA...Verkligen.
Hoppas att ni kommer fram till ett bra beslut hur ni än gör.
tror dock att marianne har en bra poäng i sin kommentar ovan.
Kram!!
Hur har det gått med era funderingar? Hur känner ni nu?
Ingen stress här nu men... :)
Saknar din blogg lite och undrar om du mår bra. Är allt väl? Har ni hämtat er?
Säger som Jenny, stressa inte, men jag vill bara höra så att allt är bra med er. HOPPAS verkligen det!
Kram!
Post a Comment