Monday, September 10, 2007

När bilen inte vill detsamma som passagerarna....



.......då kan det gå illa i värsta fall.






Vi bestämde oss i början av sommaren,den s k sommaren,att vi skulle åka på semester till Norge.
Så när Per´s uthyrningssäsong var över så packade vi in oss i husbilen och vårt mål var att vi skulle till Geiranger.En av de absolut vackraste platserna på jorden.


Vi hade ingen som helst stress utan vi bestämde oss för att vara borta så länge vi kände för det.

När vi hade varit och handlat lite mat i Uddevalla,ca 30 min härifrån,så ville inte bilden starta igen.Typiskt otur.Men efter lite väntande så startade den till slut och vi tuffade sakta iväg.

Vi kom till Moss där vi åkte över med färjan till Horten.Nu var det skymning och vi bestämde för att stanna så snart vi såg en bra plats.

Bra och bra,det var intill en väg så vi sov väl inte jätte bra men vad gjorde det när vi var på semester.

Nästa dag fortsatte vi utan problem och vi stannade lite tidigare så vi kunde njuta lite mer av solen och myggorna....Bilden ovan är från Beitostölen där vi sov vår andra natt.

Sedan närmade vi oss målet och det kändes skönt att klockan inte var så mycket.Vid tvåtiden så började vi nerförsbackarna mot Geiranger.Backarna har 10% lutning skall tilläggas.

Efter några svängar så smäller det i bilen och lite blå svart rök kommer ut från avgasröret.

Vi hinner med en sväng till och sen säger Per att bilen dör.Tack och lov gick det att köra undan där så det gör vi.Här står vi och roar oss i över 5 timmar.Så nära målet,bara några km kvar till Geiranger.Men bilen var stendöd.

Så efter mycket ringande hit och dit kommer bärgningsbilen och hämtar upp oss och uppe på flaket får vi sitta och susar förbi Geiranger fast beslutna över att vi skall hit ändå.Vi sitter där i två timmar tills vi är framme i Ålesund där verkstaden ligger.Jätte kul....not.

Vi har ingen aning om vad som kan vara fel,killen som kör oss tror att motorn är slut.Men det visar sig att det inte var så illa.

Vi fick dock tillbringa hela fredagen på bilfirman och det var inte alls skoj.Men å andra sidan om vi hade fortsatt köra när den dog så hade vi inte kunnat bromsa eller styra bilen och då hade vi kanske inte suttit här idag.Hemska tanke.

Vi kom till Geiranger på kvällen och det kändes så skönt.Fast nerverna var fortfarande på helspänn och det var svårt att slappna av.
Men semestern fortlöpte utan problem....





5 comments:

Anne said...

Oj, vad skrämmande det låter. Som du skriver, det kunde ha gått illa. Tack och lov inget allvarligt hände!!!!
Kan tänka mig det inte var en dröm som gick i uppfyllese direkt att sitta och vänta på bärgningsbil och sen bogseras iväg på det sättet...
Mardrömmen är lite att bilen ska paja när man är på semester.
Mår du bara bra annars? December närmar sig...och magen växer antar jag.

Annika said...

USCH!! Och så på dom serpentinvägarna också...
Tack och lov att allt gick bra.
iallafall är bilden väldigt vacker!
Ja, jag säger som Anne..Hur är det med magen? OCH när tror du att ni kommer tillbaks till US???

Desiree said...

Vilken tur att det gick bra i slutändan och att ni klarade er oskadda. Det kommer helt klart bli en semester ni minns även om det kanske inte var precis de minnena ni ville ha. Det ser iallfall väldans vackert ut från den bilden du har lagt ut. Hoppas som Anne och Annika att du mår bra och har det bra.

Anne-Marie said...

Vilken tur att det gick så bra som det gick. Otäckt när man kör på smala, slingrande vägar. Bilden var i alla fall väldigt fin. Hoppas också att du mår bra.

Cecilia said...

Anne:Ja det var onekligen skrämmande.Ingen höjdare att tänka på vad som kunde hänt.
Annars mår jag bra.Magen är tung och jag önskar att det vore december snarast.

Annika:Serpentinvägar var verkligen en perfekt benämning på deras vägar.
Magen mår så bra.Det blir i mars-april vi kommer tillbaka,tror inte att det blir tidigare.Längtar dit!!

Desiree:Ja det är ingen tvekan om att vi alltid kommer komma ihåg den semestern.Vi hade det härligt innan och efter incidenten.

Anne-Marie:Tack så mycket!!