Blir stundtals tokig

Jag blir tokig på alla dessa eländiga små bananflugor som är överallt.För ett tag sedan fanns de helt plötsligt här bara,kom från ingenstans liksom.Blev lite förvånad eftersom det inte fanns en endaste liten frukt i huset.
Lyssnade på radion någon vecka senare och då pratade de om just dessa kryp och att de gärna kommer vid den här tiden på året.Folk ringde in och hade många olika förslag på hur man kunde få de att försvinna.Jag provade dock inget för jag tyckte att de minskade i styrka.Men så har de kommit tillbaka och har tagit med sig hela tjocka släkten till råga på allt.Så i måndags ledsnade jag och tänkte att jag måste prova någon medtod.
Så det blev vatten,diskmedel och vinäger.Jösses vad det simmade flugor i skålen men det var dessutom lika många som inte förstod att de skulle ta sig ett dopp i godiset som jag blandat i ordning till dom små rackarna.
De var överallt och jag ledsnade på att de bara blev fler och fler som cirkulerade runt men inte ville bada.Så jag ledsnade och hällde ut det.
Fick ett nytt tips igår när jag var på MVC och satt i väntrummet och läste Ica kuriren (förmodligen första gången i livet).Det var att hälla kokande vatten i diskhon,ett par liter varje dag.Provade det igår kväll men flugorna var kvar idag,får väl ge det ett par dagar till antar jag.
Men ska aldrig krypen försvinna?Måste det bli minusgrader för att de ska försvinna bort?De är så otrevliga för de är ju precis överallt.

Nu närmar det sig

I helgen när jag pratade med mamma så var hon så snäll och påminde mig om att det bara är lite drygt 2 månader kvar.
Har tänkt mycket på detta och vissa stunder på dagen kan jag känna lite smått panik över vad som komma skall.
Många frågor som hopar sig och jag känner mig verkligen som en förstföderska.Trots att jag har varit med om det här tidigare så har jag ju ändå inte varit med om det då det blev akut kejsarsnitt första gången.
För att killar skall kunna ha ett hum om hur det hela är så jämförs förlossnings förloppet med att springa ett marathon.....det är bara det att ett marathon kan man ju bryta mitt i eller när man nu vill.Det är ju svårt att säga;Nej nu ger jag upp och går,mitt i förlossningen.Fast man har ju hört lite roliga historier och tjejer som på allvar bestämmer sig för att packa väskan och åka hem.
Det är så många frågor som hopar sig i huvudet och de verkar bli fler och fler.
Ja jösses amalia.

Dubbel glädje

Vad skönt att få se solen och en blå himmel efter gårdagens regnande.Det får gärna vara så här resten av dagen så kanske det går att gå ut på en promenad.
Enda nackdelen med att gå här är att det är hemska backar att trava i.Jag blir helt anfådd bara av att ta mig upp från stugan och upp till vägen som går hit ner.Ner till postlådorna går sen bra men det värsta är att man skall ju ta sig hem också och det går inte att ta någon annan väg....vattenvägen i sådana fall.Blir ju inte mindre flås av att ha en stor mage som trycker mot lungorna.
Ja ja nog om det.

Sent igår kväll när jag satt i soffan och njöt av lugnet så klickade det till i mobil telefonen.Det var från en kompis.Hon är en av många som jag känner som väntar barn i april.Det är bara det att hon väntar TVILLINGAR.De har inga barn sen tidigare så där blir det fart från början.Jag fick en smärre chock när jag såg att det stod tvillingar.Känns spännande och jag hoppas verkligen att allt går bra och att hon mår bättre snart.

Jag vet inte riktigt vad jag skall ta itu med först här hemma idag.Frukosten är avklarad för länge sedan men upplägget för resten av dagen är oklart.
Varför är det så tungt att komma igång på dagarna?!Det är som att luften går ur en efter att man har ätit....och inte blir det bättre av att man hamnar framför datorn.Suck.

Önskar Dig en trevlig torsdag var du än befinner Dig!

Inte alltid så lätt

Jag har en liten hjälpande hand här hemma,ibland lite för hjälpsam.För tillfället är det tydligen jätte skoj att tömma sin byrå på kläder och antingen slänga ut allt på golvet eller också ge dom till mamma.Nu kom det lite sockar och uppenbarligen var det så att han vill ha sockar på sig för han började lyfta upp fötterna så högt han bara kan.

Det är bara det att han vill helst ha alla sockar på sig för han fortsätter att lyfta på fötterna.Ja det är inte lätt.

Han har inte varit så van vid att gå i skor och det märktes när han för någon månad sedan fick på sig sina första skor (han har typ haft på sig enklare saker på fötterna innan).Vilka kliv han tog,det gick inte att hålla sig för skratt.Han var inte överförtjust i att få på sig dom.Men han vande sig fort för rätt som det är kommer han med skorna,även skor som inte är hans,och sträcker fram fötterna för att visa att han vill ha de på sig.

Nu väntar jag med spänning på två olika stövlar som jag vunnit på Tradera och när han får de på sig så blir det väl ÄNNU större kliv.

Igår städade vi.Jag dammsög och E satt uppe på dammsugaren och åkte med.Det är ingen vanlig knapp man trycker på för att stänga av och på sugaren utan man vrider på en knapp.Den knappen är ju jätte rolig att vrida på så rätt som det är blir det knappt något sug och sen är det full fart igen.Så med hjälpreda kan det ta lång tid att dammsuga.

Lite nere

Idag har det varit en tråkig dag.Det har bara känts allmänt tungt och deppigt.Kan väl återigen bero på hormonerna kanske eller också att allt bara läggs på hög som skall göras.
Var och handlade i eftermiddags och inte blev det bättre av att mamma ringde och berättade att en arbetskamrat till henne hade dött.Det var väntat men att det skulle gå så här fort som det bara gjort de senaste veckorna,det trodde vi inte.
Jag hade V som handledare när jag gjorde min första praktik på gymnasiet.Hade inte kunnat haft en goare handledare.Det brukar ju vara så att eleverna ger sina handledare presenter (om de nu har trivts ihop så klart) men i mitt fall var det jag som fick av V.Det värmer när jag tänker på det.

Ett glädjeämne idag var att clementinerna äntligen har kommit.Hoppas att de är riktigt sura och goda.Jag köpte en hel hög att smaska på,minst lika gott som godis är det.

Skall ta mig något gott att dricka,kanske ett glas mjölk,och sätta mig i soffan under filten och se på Jamie Oliver-Nakne kocken.Är inte så mycket annat att se på.

Dygnets få timmar

Varför har dygnet inte fler timmar?Önskar att det vore så just nu.

Allting bara växer här hemma och det spelar ingen roll vad jag börjar ta tag i för det minskar inte i storlek ändå.Tidningshög med tidiningar som jag inte hunnit kolla på än,tvätthögen är en tragedi så den skall vi inte prata om.

Igår fick jag ett litet ryck och började så smått men efter mycket aktivitet på både mig och lille E så satte magen stopp och jag var tvungen att ta det lugnt.

Skall försöka vara lite smidigare idag och ta det mer försiktigt men ändå få en del gjort.

Måste fortsätta med mina skolarbeten också,så gott det går så jag inte hamnar efter för mycket.

Nu skall dagen fortsätta med lite gröt och smörgås till mig och lille gullungen.

Eidfjord

Jag fortsätter att skriva på temat Norge.Bilden nedan är tagen i lilla byn Eidfjord.Eidfjord var mitt hem under ett års tid -97/98.Jag jobbade som undersöterska på ett sjukhem och hade även en tjänst i ambulansen som innebar att var med på diverse utryckningar.
Ambulanserna duggar ju inte tätt precis med tanke på att det kan vara långa avstånd mellan orter och städer.Vi hade dock turen att bo ca 1 timme från sjukhuset i Odda.Men det vill ju till att inte ha ont av att sitta bak och inte se nånting och åka på VÄLDIGT slingriga vägar.
Vi bodde så pass att det gick att se vägen en bra bit in mot Odda så ibland när ambulansen for iväg och det var mörkt så såg man hur den for fram.De gånger jag jobbade på kvällen och Per satt hemma och såg blåljus så var han lite skrajsen att det var jag som satt där i bak.I de flesta fall var utgången bra för de som skulle vara med i ambulansen,förutom en gång då utgången inte var en trevlig händelse.
Året var en otrolig upplevelse och jag skulle inte vilja ha det ogjort.Träffade mycket mycket trevligt folk som var väldigt hjärtliga.

Eidfjord är känt för mycket.Mest kanske för gården som är högt belägen-Kjeåsen.Det är världens ensligaste gård som ligger 600m upp på en klippa.I Eidfjord finns även Sima kraftverk som är europas största.
Många reagerar öven på namnet och tänker på något som inte är roligt.Bussen med svenska ungdomar från Kista som 1988 kraschar rakt in i tunnel väggen och 16 människor dör.Så många gånger jag har åkt genom Måbötunneln och ändå tänker jag på det varje gång.

Från att ha varit rent utled på att åka bil kan man bli så här glad bara av att få ett par solglasögon att leka med...något förstora dock.