Vart är vi på väg?

Idag stod det något i Göteborgs Posten som fick mig att reagera oerhört starkt.Det stod om dödsskjutningen i Rödeby som skedde natten till lördagen.

En familj har sedan länge blivit trakasserade av ett mopedgäng.De mobbade familjens 19 årige,lätt förståndshandikappade, pojk.
Deras brevlåda hade blivit förstörd av gänget så de kunde inte ens ta emot post och när mamman i familjen var och handlade så kastade en av killarna en soptunna mot hennes bil.
På fredagkvällen så hade familjen blivit hotade till livet-men polisen ville inte komma.
Va?Ville inte komma.
Istället dök mopedgänget upp vid 01.30.
Nu gick det så långt att till slut tog pappan i familjen fram sitt hagelgevär och sköt två av pojkarna,en av dem dog direkt och den andre är svårt skadad.
I det här reportaget säger kyrkoherden i församlingen att alla ställer sig frågan "Varför?"Behöver de ställa sig den frågan verkligen?Det säger sig väl självt att han var trött på trakasserierna och framför allt ville han väl försvara sin son och resten av familjen mot dessa killar.
Vilken förälder skulle inte känt så?Självklart är det olyckligt att det behövde gå så långt att pappan blev en mördare.
Men varför fick de ingen hjälp?Hur kunde pojkarna fortsätta som de höll på?Varför reagerade inte deras föräldrar?De är 15-16år och är ute och ränner mitt i natten och föräldrarna "vet ingenting".De måste självklart ha vetat om vad som pågick.
Som vanligt så skylls det på varandra.Polisen skyller på sociala myndigheterna och sociala skyller på polisen.
Till saken hör också att det här gänget trakasserade hela bygden....och ingen gjorde något?Det är frustrerande att höra något sådant.Hur får det gå till så?Hur kan ett gäng unga killar få förstöra för en hel bygd utan att någon tar tag i saken?
Hur har samhället blivit i Sverige?

Full fart

Vaknade strax innan 8 och hoppades att klockan var lite mer än så.Var uppe och snurrade vid halv tre inatt då E vaknade och jag antog att han var hungrig då han somnade i går kväll efter bara några få skedar gröt.Det gick från att gallskrika till att han snusade så gott.
Trots inte alldeles för mycket sömn i natt då det var svårt att somna om,så kände jag mig ganska pigg och alert när jag gick upp.Fick ringt och sagt upp mitt mobilabonnemang hos 3 och dit skall jag aldrig mer gå tillbaks.När jag ändå var i farten så skrev jag ett e mejl till Plus (TV programmet i Svt) angående företaget The Phone House som, ja jag finner inga tillräckliga ord för att beskriva hur jag känner.Besviken är rätta ordet.
Jag är inte av den sorten som brukar gnälla utan att det behövs men dom har gett mig både gråa hårstrån och jag har känt mig så förbannad så det är ett under att jag inte har hamnat på förlossningen än.
Men det kändes skönt att skriva av sig till Plus och berätta om min försvunna dator.Beställde den den 10/9 och det skulle ta 10 dagar,snart har det gått en månad och ingen vet nånting.Suck.

Nu till något roligare som jag läste i min läns tidning (Nya lidköpings-tidningen).Varje fredag så finns det en kolumn som heter Pigge har hört och där kan det stå mycket roligt.
Det här handlade om en äldre man som var inne på en dataaffär i Lidköping för att köpa det tillbehör som normalt går under namnet mus.Nu var det som så att han blev betjänad av en kvinnlig expedit och generad över att behöva använda ordet frågade mannen i stället: -Har ni någon råtta?
Om han fick någon mus eller inte,det talade Pigge inte om.

Inte ett moln på himlen är det än så länge och vattnet är nästan alldeles spegelblankt.Det skall tydligen vara fint väder framöver.Skönt med sådana höstdagar.

Blir stundtals tokig

Jag blir tokig på alla dessa eländiga små bananflugor som är överallt.För ett tag sedan fanns de helt plötsligt här bara,kom från ingenstans liksom.Blev lite förvånad eftersom det inte fanns en endaste liten frukt i huset.
Lyssnade på radion någon vecka senare och då pratade de om just dessa kryp och att de gärna kommer vid den här tiden på året.Folk ringde in och hade många olika förslag på hur man kunde få de att försvinna.Jag provade dock inget för jag tyckte att de minskade i styrka.Men så har de kommit tillbaka och har tagit med sig hela tjocka släkten till råga på allt.Så i måndags ledsnade jag och tänkte att jag måste prova någon medtod.
Så det blev vatten,diskmedel och vinäger.Jösses vad det simmade flugor i skålen men det var dessutom lika många som inte förstod att de skulle ta sig ett dopp i godiset som jag blandat i ordning till dom små rackarna.
De var överallt och jag ledsnade på att de bara blev fler och fler som cirkulerade runt men inte ville bada.Så jag ledsnade och hällde ut det.
Fick ett nytt tips igår när jag var på MVC och satt i väntrummet och läste Ica kuriren (förmodligen första gången i livet).Det var att hälla kokande vatten i diskhon,ett par liter varje dag.Provade det igår kväll men flugorna var kvar idag,får väl ge det ett par dagar till antar jag.
Men ska aldrig krypen försvinna?Måste det bli minusgrader för att de ska försvinna bort?De är så otrevliga för de är ju precis överallt.

Nu närmar det sig

I helgen när jag pratade med mamma så var hon så snäll och påminde mig om att det bara är lite drygt 2 månader kvar.
Har tänkt mycket på detta och vissa stunder på dagen kan jag känna lite smått panik över vad som komma skall.
Många frågor som hopar sig och jag känner mig verkligen som en förstföderska.Trots att jag har varit med om det här tidigare så har jag ju ändå inte varit med om det då det blev akut kejsarsnitt första gången.
För att killar skall kunna ha ett hum om hur det hela är så jämförs förlossnings förloppet med att springa ett marathon.....det är bara det att ett marathon kan man ju bryta mitt i eller när man nu vill.Det är ju svårt att säga;Nej nu ger jag upp och går,mitt i förlossningen.Fast man har ju hört lite roliga historier och tjejer som på allvar bestämmer sig för att packa väskan och åka hem.
Det är så många frågor som hopar sig i huvudet och de verkar bli fler och fler.
Ja jösses amalia.

Dubbel glädje

Vad skönt att få se solen och en blå himmel efter gårdagens regnande.Det får gärna vara så här resten av dagen så kanske det går att gå ut på en promenad.
Enda nackdelen med att gå här är att det är hemska backar att trava i.Jag blir helt anfådd bara av att ta mig upp från stugan och upp till vägen som går hit ner.Ner till postlådorna går sen bra men det värsta är att man skall ju ta sig hem också och det går inte att ta någon annan väg....vattenvägen i sådana fall.Blir ju inte mindre flås av att ha en stor mage som trycker mot lungorna.
Ja ja nog om det.

Sent igår kväll när jag satt i soffan och njöt av lugnet så klickade det till i mobil telefonen.Det var från en kompis.Hon är en av många som jag känner som väntar barn i april.Det är bara det att hon väntar TVILLINGAR.De har inga barn sen tidigare så där blir det fart från början.Jag fick en smärre chock när jag såg att det stod tvillingar.Känns spännande och jag hoppas verkligen att allt går bra och att hon mår bättre snart.

Jag vet inte riktigt vad jag skall ta itu med först här hemma idag.Frukosten är avklarad för länge sedan men upplägget för resten av dagen är oklart.
Varför är det så tungt att komma igång på dagarna?!Det är som att luften går ur en efter att man har ätit....och inte blir det bättre av att man hamnar framför datorn.Suck.

Önskar Dig en trevlig torsdag var du än befinner Dig!

Inte alltid så lätt

Jag har en liten hjälpande hand här hemma,ibland lite för hjälpsam.För tillfället är det tydligen jätte skoj att tömma sin byrå på kläder och antingen slänga ut allt på golvet eller också ge dom till mamma.Nu kom det lite sockar och uppenbarligen var det så att han vill ha sockar på sig för han började lyfta upp fötterna så högt han bara kan.

Det är bara det att han vill helst ha alla sockar på sig för han fortsätter att lyfta på fötterna.Ja det är inte lätt.

Han har inte varit så van vid att gå i skor och det märktes när han för någon månad sedan fick på sig sina första skor (han har typ haft på sig enklare saker på fötterna innan).Vilka kliv han tog,det gick inte att hålla sig för skratt.Han var inte överförtjust i att få på sig dom.Men han vande sig fort för rätt som det är kommer han med skorna,även skor som inte är hans,och sträcker fram fötterna för att visa att han vill ha de på sig.

Nu väntar jag med spänning på två olika stövlar som jag vunnit på Tradera och när han får de på sig så blir det väl ÄNNU större kliv.

Igår städade vi.Jag dammsög och E satt uppe på dammsugaren och åkte med.Det är ingen vanlig knapp man trycker på för att stänga av och på sugaren utan man vrider på en knapp.Den knappen är ju jätte rolig att vrida på så rätt som det är blir det knappt något sug och sen är det full fart igen.Så med hjälpreda kan det ta lång tid att dammsuga.

Lite nere

Idag har det varit en tråkig dag.Det har bara känts allmänt tungt och deppigt.Kan väl återigen bero på hormonerna kanske eller också att allt bara läggs på hög som skall göras.
Var och handlade i eftermiddags och inte blev det bättre av att mamma ringde och berättade att en arbetskamrat till henne hade dött.Det var väntat men att det skulle gå så här fort som det bara gjort de senaste veckorna,det trodde vi inte.
Jag hade V som handledare när jag gjorde min första praktik på gymnasiet.Hade inte kunnat haft en goare handledare.Det brukar ju vara så att eleverna ger sina handledare presenter (om de nu har trivts ihop så klart) men i mitt fall var det jag som fick av V.Det värmer när jag tänker på det.

Ett glädjeämne idag var att clementinerna äntligen har kommit.Hoppas att de är riktigt sura och goda.Jag köpte en hel hög att smaska på,minst lika gott som godis är det.

Skall ta mig något gott att dricka,kanske ett glas mjölk,och sätta mig i soffan under filten och se på Jamie Oliver-Nakne kocken.Är inte så mycket annat att se på.