Friday, November 21, 2008

Show and Tell - Smycken

Fredag igen och fortfarande Marianne som står för temat som idag är Smycken.Jag fajtades lite med min kamera igen och därav lite suddiga foton på mina smycken.Men huvudsaken är väl att det går att se vad det skall föreställa.


Första bilden är på min förlovningsring,vigselring och så tror jag att det är Pappas farmors vigselring.Jag är osäker men TROR det.Jag lär få höra det....Hur kär jag än är i mina ringar så åkte de av för ett par månader sedan.De skulle åkt av då Tindra föddes eller innan rättare sagt då mina fingrar var som små korvar i samband med alla miljoner liter vatten jag samlat på mig.Men då kom de inte av mig så nu får de ligga tills mina fingrar är liiiiite lite smärtare.Kände mig väldigt naken utan dom men nu har jag vant mig och kan tycka det är skönt att vara utan ibland.


Det här armbandet och ringen hade alltid på min farmor på sig och jag har alltid tyckt så mycket om de smyckena.Det är verkligen farmor för mig för så länge jag kan minnas så har jag sett att hon har haft de på sig.Så när hon dog var det en självklarhet att jag ville ha de då ingen annan ville.Jag har inte haft de på mig hittills men det kommer jag absolut att ha framöver.


Det här armbandet har min svärfar gjort.Han är en jätte duktig silversmed,har gjort otroliga smycken av diverse saker,gafflar,skedar,you name it.Sånt otroligt pill,jag hade inte orkat med att sitta och knåpa med sådana små saker men vet hur mycket arbete han har lagt ner på det.Det här fick jag av honom då Per och
jag gifte oss



Jag har knappt haft klocka på mig sen Eric föddes och inte heller sen Tindra föddes.Det har blivit av den anledningen då jag ammat och vill inte sticka armen med klockan under nacken på barnen.Men nu använder jag fortfarande inte klocka trots att jag har en jätte fin......men det är dags att göra det nu.Ringen fick jag av Per förra året,på alla hjärtans dag.Där överraskade han mig vill jag lova.Jag tycker jätte mycket om den men har inte använt den så mycket.Vågade inte ha den under graviditeten för jag ville inte riskera att den fastnade.Jag provade den i går och nu sitter den riktigt bra på ringfingret så det är dags att bära den igen.
Det var lite om mina smycken det.Örhängen har jag också men de kunde jag inte hitta i röran i går.
Nu är det dags att sätta fart här,om ett antal timmar kommer besöket.
Jag hoppas att de är på väg nu från Frankfurt....ja jag hoppas självklart att de kommit från Munkedal och sen från Göteborg.Men det antar jag eftersom vi inget annat hört.
Så nu är det full speed som gäller idag.Jobba och jobba och städa i ordning lite.
Ha en trevlig helg!!

Uppdatering:Jag glömde ju skriva något som jag tänkt skriva.Är det någon som är duktig på smycken så är det Victoria. Återkommer gärna och handlar.

5 comments:

Fritt ur hjärtat said...

Gåvor och arvegods är inte fy skam vill jag lova! Guldarmbandet är juvligt, enklet och klassiskt. En ring på alla hjärtansdag, då hade jag svimmat:-)Hoppas sällskapet kommer som planerat, de har lämnat vinter bakom sig:-)
Ha en bra helg!

Cecilia said...

Simone:Nej det håller jag verkligen med om att det inte är fy skam med gåvor och arvegods.Ja det var nog en blandning av alla hjärtans dag och bröllopspresent.Men glad och snopen blev jag.
Trevlig helg!

Annika said...

Fint med arvegodset, och sentimentalt förstås. Gillar faktiskt Bismarck länkar, riktigt snyggt och klassiskt!!
Jättefint armband.
Ha en fin helg nu!
Kram!

Desiree said...

Det är något speciellt med gammla smycken som man fått ärva som de smycken du fått efter din farmor. Det är roligt med smycken som man haft inom familjen och som har en historia bakom sig. De var väldigt fina också. Jag tycker verkligen mycket om din ring med den rosa stenen som du fick av Per. Jättefin! Ha en bra helg.

Cecilia said...

Annika:Ja jag har också alltid tyckt om Bismarck länkar men den här är den första jag haft.Jag riktigt hör hur det låter eller lät när farmor hade det på sig.Det plingade lite...
Kram!!

Desiree:Ja jag är väldigt förtjust i smyckena som farmor hade.Är glad åt att ha de för de betyder så mycket.
Tack ja jag är väldigt glad i ringen från Per...särskilt eftersom den var så oväntad att få.