Det här är en av de bästa låtarna som finns.Texten är så sann,vartenda ord.
Satt och kikade på Familjelivs hemsida för ett tag sedan och hittade då en mamma som förlorat sina två barn.Insåg att det var mamman till Max och Saga som blev mördade av den tyska kvinnan.Hur kan man leva med att förlora sina barn?Inte nog med att hon förlorade sina barn-de blev mördade pga ett tokigt fruntimmer.Det är så hemskt så det finns inga ord.Mitt upp i detta så kom jag att tänka på den här låten av någon anledning.Den får mig framförallt att tänka på min morfar.Samtidigt som den här låten kom ut så dog min morfar och jag vet att mamma tyckte så mycket om den.
Nu kan tårarna bara inte sluta att trilla,det blir så känslomässigt så det är inte sant.Man vet aldrig när det är för sent....Lyssna på låten och tänk på vad som sägs.
Blogguppehåll---Mot Los Angeles.
6 days ago
3 comments:
Väldigt bra låt, en klassiker. Jag har alltid tyckt om den.
Att förlora nära och kära naturligt väg är ju det värsta och hemskaste man kan tänka sig, men att få sin familj sönderslagen och mördad i sitt eget hus. Att någon annan medvetet tagit livet av ens barn, ofattbart tänka sig hur man skulle reagera.
Jag tror jag skulle kunna slukas upp av ett enormt hämndbegär, det skulle knappast underlätta för mig att gå vidare och leva ett bra liv. Men det måste ju bara finnas en sådan enorm mängd ilska och hat mot den som medvetet dödat ens barn...
DET är en klassisk låt!! SÅ BRA!! Jag minns när den kom, och hur jag LYSSNADE på den i min free-style igen och igen och igen!! Visst är texten SANN!!!
Ja, det där barnamorden var förfärliga...Tänk, som du säger att bära den bördan som mamma hela livet. Hur kommer nman över det? Eller hur läör man sig ens leva med det?
Kram!!
Anne:Ja visst är den bra.Den spelas sällan,särskilt inte i Sverige men jag har hört den här några gånger sen vi kom.Frågan är hur hittar man motivation att gå vidare när någon gör så mot sin familj och barnen rycks bort.För när man väl har barn så är det för de man orkar kämpa.Jag förstår inte hur man kan ge sig på oskyldiga små barn.Sjukt.
Annika:Jag förstår inte att man ens kan gå vidare i livet.Det känns otroligt.
Kram!!
Post a Comment